Vitlöken växer så attt det knakar.

Jag ska försöka att göra en lång historia kort. När vi skulle skörda vitlöken i landet i augusti hade blasten multnat bort och klyftorna låg nakna i jorden. Det kändes lite meckigt att skörda och förvara så jag funderade på om det skulle gå att återanvända klyftorna till utsäde för att inte förlora sköden helt och lät allt vara kvar till sent på hösten.


2012 odlade vi sorterna Hammar, Leningradskij, Tsesar, Moskovoskij, Siberian Red, Nazus, Christo, Arno, Printanor och Sabadrome med mycket gott resultat. Det är skörden av detta utsäde som återplanterades på vinst och förlust hösten 2013.

24 Oktober höstgrävde jag ett nytt vitlöksland. Befintlig jord förbättrades med halm och planteringsjord.











8 November var det dags för att sätta vitlöksklyftorna i fårorna som bottnades med planteringsjord.

Skäggiga vitlöksklyftor. Jag valde främst ut stora och medelstora klyftor men också ett par av dom småklyftiga finsorterna sattes på höger flank.










Det största exemplaret, vad det nu är för sort. Kanske Christo.

Här ligger dom nakna och skäggiga klyftorna i den kalla jorden.

Så här såg det ut för två veckor sedan, den 6:e maj. Bädden är kanske på gränsen till att vara för väldränerad och vattet är fortfarande inte framkopplat på kolonilotten så jag har varit glad över dom få regndropparna som fallit och gnisslat tänder dom dagar med högsommarvärme. Tack och lov har dom också varit få.                                                                                                    

 

Fortsättning följer..